16 juni 2017

Var tar tiden vägen? Bielkes fredagsreflektion

Var tar tiden vägen?


Ur ett filosofiskt perspektiv hävdas det att tiden inte alls existerar, att den enbart är en chimär, ett påhitt av den moderna människans iver att mäta och kontrollera flöden. Ur ett biologiskt perspektiv kan tiden beskrivas som; av naturen bestämda cykler, exempelvis dygnsrytm, månens varv runt jorden och jordens varv runt solen.

Ur mitt perspektiv kan jag beskriva tiden som både godtycklig och opålitlig. Vintermånaderna går oerhört långsamt. Mörkrets tid segar sig fram likt sirap som aldrig sluta rinna och hur man än gör hänger dropptrådar kvar i luften. Sedan kommer sommarmånaderna och paniken sprider sig över allt man vill göra men inte hinner med. Nu är vi i mitten av juni och redan snart vänder det mot mörkare tider. Varje dag känns som torsdag när jag ska förbereda min fredagsreflektion! På så sätt känns tiden godtycklig och går med andra ord olika fort.

När jag tänker tillbaka på mina år med småbarn minns jag deras första skor, blöjberget i soptunnan och första utlandssemestern tillsammans. I minnet är det en kort och koncis period, men som faktiskt varade i fem år! Och när jag läser mina dagboksanteckningar från den tiden förstår jag att jag upplevde den som oerhört långsam och dryg. Så på så sätt är tiden, eller åtminstone minnet av den, opålitligt.

I dag har mina barn skolavslutning och jag har fått information om att det är förbjudet att fotografera vid det gemensamma sånguppträdet på scenen. Detta med anledning att förhindra spridning på sociala medier på barn som inte vill eller får synas där. Ett beslut som jag inte debatterar här, men det ska bli spännande att se hur många föräldrar och släktingar som kan avstå från att tårögt filma sina barn när de sjunger: Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart...

Men för mig är det ett tillfälle att uppleva tiden utan att hastighetsbestämma den. Tiden får helt enkelt ta vägen dit den vill.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 16 juni i Vetlandaappen, Sävsjöappen och Nässjöappen

9 juni 2017

Det är okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland

Bielkes fredagsreflektion 9 juni

Det är okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland

Det är okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland

Jag tycker om både egna och andras framgångar. Jag tycker det är fantastiskt roligt när det går bra för bygdens företag, när mina kämpande kollegor får priser och utmärkelser, när jag har berört människor med böcker jag skrivit eller föredrag jag gjort.

Men det finns liksom en gräns för hur bra det kan gå för andra när man själv befinner sig pustande i en brant uppförsbacke och man samtidigt ska ha förmåga att glädjas. Den gränsen var nära häromdagen.

Överallt på sociala medier såg jag mina vänners framgångar. En författarkollega fick Kulturrådets femåriga arbetsstipendium, jättekul och få förunnat. En god vän fick den eftertraktade chefstjänsten han sökt, väl förtjänat och superspännande. En boende i samma kommun som jag vann 10 miljoner på Joker, ofattbart maxat såklart. En annan god vän kom in på en utländsk eftertraktad skola, beundransvärt och utvecklande.

Jag gläds med dem alla, men samtidigt såg jag mig själv linka upp och ner för trapporna i huset med ömmande Königsopererade tår och avslitet korsband bärandes tvättkorgar med varierande smutsig och ren tvätt. Jag tänkte på att jag själv trots många års sökande aldrig fått något arbetsstipendium, inte ens det ettåriga. Att jag själv inte ens kom på intervju till det uppdrag jag sökte senast och att jag varken har ekonomiska eller andra möjligheter att gå på spännande utbildningar utomlands. Då blev det lite ansträngande att superglädjas med vännernas framgångar.

Jag ringde några av mina andra vänner som för tillfället inte heller är så framgångsrika och vi beklagade oss för varandra en stund. Det kändes bra och ingav nytt hopp. Det är faktiskt helt okej att vara lite bitter och avundsjuk ibland och bra att erkänna att även de känslorna ryms inom en. Det kan man också se som en framgång.

Jag hälsar er härlig helg
Maria Bielke von Sydow


2 juni 2017

Att vara omtyckt och eftertraktad är inte alltid så kul - Bielkes fredagsreflektion

Jag har en stor svärm av beundrare efter mig!


I Sverige finns cirka 30 000 insektsarter. Det är rätt många och det verkar som om en majoritet av dem finns vid min sommarstuga. De är gråa och bruna, med spröt och utan spröt, vingbeklädda och krypandes. En del är vackra, exempelvis fjärilssorten Amiralen som är enormt ståtlig.

Men de flesta verkar vara sådana som flyger in i hårbotten, biter en, förföljer en, suger blod och surrar illavarslande omkring en. De verkar dessutom har en förkärlek till just mig. Sitter vi i sommarstugan verkar alla insekter flockas runt mig. Jag får fler myggbett än de flesta och i just mitt glas dimper det ner en bålgeting. Ibland kan det kännas som om jag är förföljd. Om insekterna har en förkärlek till mig så har jag en särskilt aversion mot dem, kärleken är så att säga inte besvarad.

Ett särskilt traumatiskt minne jag har är när jag som barn blev biten av en broms under en semester i Norge. Bromsen, gul och otäck bet sig fast i min ankel och släppte inte taget. Det gjorde så ont att jag blev alldeles panikslagen och tappade min tandställning rakt ner för de branta bergen vid Bergens kust. Redan som barn älskade insekterna mig.

Nog vet jag att de har en viktig funktion i ekosystemet, vida viktigare än människans både som mat till andra djur och som pollinerare, men det hjälper liksom inte. Otaliga flugor på maten, inande knott och aggressiva getingar kan helt enkelt förstöra min sommardag och jag börjar längta efter vintern.

Jag vet också att vi i Sverige är förskonade mot riktigt giftiga insekter, här finns inga malariamyggor eller tsetse-flugor. Och om man betänker att det faktiskt finns en miljon insektsarter i världen så existerar enbart ett fåtal av dem i Sverige. Men det hjälper liksom inte. Det mesta med sommaren är underbart men insekternas intåg är det inte. Inte enligt mitt tycke.

Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

Bielkes fredagsreflektion 2 juni

26 maj 2017

Hur mycket tid lägger du ned för att leta efter grejor? Bielkes fredagsreflektion

Jag anser mig vara en vän av ordning och struktur. Jag har samlat alla dokument på datorn prydligt i olika mappar. Jag har ett nyckelskåp för mina nycklar, inkommande post på ett ställe och betalda räkningar på ett annat. Ändå spenderar jag irriterande mycket tid på att leta efter saker.


Var är mobiltelefonen? Får ringa till den från den fasta telefonen, har jag tur ringer det på ett obestämt ställe i huset. Har jag otur har batteriet laddat ur eller så finns den helt enkelt inte i huset. Och var är laddaren? Använde mobilen som gps och har mindre än 10 % batteritid kvar. Innan hade vi i familjen samma telefonmodell vilket innebar att det fanns ett antal laddare att välja på, men sedan jag ensam gick över till Iphone finns det bara en som passar.

Och var är alla schampon? Avklädd och blöt i duschen inser jag att flaskorna i hyllan är duschgelé eller balsam och inget jag kan tvätta håret i. Mina barn har säkert haft med shampona till sin träning och därefter lagt dem på oviss plats. Ut ur duschen och leta bland våningarna.

Var är bilnyckeln? Inte i nyckelskåpet i alla fall. Och varför hänger inte lappen med datumet för gynekologisk cellprovsundersökning på anslagstavlan?

Lösningen är enkel; häng nycklarna från början i nyckelskåpet, kolla schampot innan duschen påbörjas, ha ett särskilt mobiltelefonställ, sätt alla infolappar på anslagstavlan direkt. En lösning som helt uppenbart är lättare sagd än gjord.

Det mirakulösa är att jag alltid hittar sakerna jag letar efter, trots att jag tycker att jag redan letat på alla tänkbara ställen dyker de upp på de mest logiska eller ologiska ställen.

Men jag undrar hur mycket tid jag skulle spara om jag hade bättre koll, tid jag skulle spendera på roligare grejor. Samtidigt kan jag tänka på hur mycket mer tid jag skulle leta efter grejor om jag vore mindre strukturerad än vad jag är, troligtvis mycket än jag gör idag.

Och det är ju en tanke som inger tröst.


Jag hälsar er härlig helg

Maria Bielke von Sydow
Bielkes fredagsreflektion i Vetlandaappen, Sävsjöappen och Nässjöappen 26 maj 2017

22 maj 2017

Årsstämma i Författarförbundet

På väg till Författarförbundets årsstämma i Malmö

För första gången sedan jag blev medlem i Författarförbundet för fyra år sedan har jag deltagit i deras årsstämma. Som vanligt bodde jag på supertrevliga hotell Mortensen. Det var en sannerligen lång och intensiv dag med mer än sex timmars årsmöte, diskussion och föredrag. Stämman hölls i Malmö i Sant Gertruds lokaler och det temat som blev mest diskuterat var medlemstidningen Författarens vara, väl och ve.
författarkollegan Tora F Greve

Föredrag om bokvärldens digitalisering med bla Alexandra Nedstam från Vertigo förlag

Mötesordförande var Pierre Schori, här talar Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius

Skrift som tagit fram av ffb om hur man hanterar hat och hot

vacker illustration på verksamhetsberättelsen

jag och författarkollegan Eva Ullerud

P-O Rask från skönlitterära sektionen

Det blev ett kärt möte mellan de författare jag känner sedan innan och intressant möten med nya författarkollegor.

Dagen innan årsstämman deltog jag även i Översättarnas prisutdelning av Elsa Thulin-priset. Prisutdelningen med efterföljande fest ägd rum på Moriskan i Folkets Park i Malmö. En synnerligen underskattad författargrupp är översättarna som förtjänar en stor eloge för sin tolkningskonst.
en varm och välkomnade kväll på Moriskan i Folkets Park, Malmö

Jag och Peter Winai på festbanketten efter Elsa Thulinprisets utdelning

19 maj 2017

Lägg Proxima B på minnet! Bielkes fredagsreflektion 19 maj

Lägg Proxima B på minnet!


Från förra veckans humlebo till denna veckas reflektion om en annan potentiell boplats.

Visst är det en kittlande tanke, att det kan finnas planeter liknande vår egen jord som kan vara bebodd av olika intelligenta livsformer. Science fiction-författare och filmmakare har närt en hel genre med den tanken. Och kanske är det mer än en tanke. Att det skulle finnas intelligent liv i vårt oändliga universum verkar för mig helt logiskt. Vad är det som får oss att tro att vi skulle vara den enda planeten som bär liv med sig?

Planeten jag talar om heter Proxima B och kretsar kring dvärgstjärnan Proxima Centauri. Den upptäcktes för ett tag sedan men nu har nya observationer gjorts som ökar möjligheten till liv. Proxima B befinner sig ”enbart” 4,2 ljusår från vår egen stjärna. Då får man i och för sig betänka att ljusår är ett längdmått uppmätt med ljusets hastighet i vakuum, vilket är långt över vad något intelligent liv på jorden har lyckats färdats med. 4,2 ljusår skulle alltså ta betydligt längre att ta sig till än 4,2 år. Fortfarande kvarstår många frågetecken: har planetens närhet till sin stjärna blåst bort atmosfären, roterar den för lite, det vill säga har för mycket tid vänd med samma sida mot stjärnan? Är det så minskar chansen för att det finns vatten och därmed liv.

Men tänk ändå om vi är intelligenta nog att upptäcka andra intelligenta livsformer. Tänk om vi får träffa andra livsformer vi aldrig kunnat föreställa oss. Det skulle förändra våra grundläggande antaganden om livet. Religioner skulle förändras, politik och maktspel skulle förskjutas till förmån för andra perspektiv, klimat- och miljöfrågor få en helt ny agenda. En svindlande fredagsreflektion.

Vi får se om Proxima B ger oss svar eller bara får oss att ställa fler frågor. Fram till dess,

hälsar jag er härlig helg

Maria Bielke von Sydow

17 maj 2017

Deadline 16 juni för Skrivande röster 2-manuset

Skrivandet, hopsättningen och produktionen av inspirationshandboken Skrivande Röster 2 går in i sin andra fas. Efter att löst ha satt ihop de olika kapitlen börjar nu det riktiga skrivarbetet med urval av Skrivande röster-gängets fina texter och de sista intervjuerna. Deadline för manuset är 16 juni, ett datum som känns hiskeligt nära i tiden! Boksläpp 9 september.